Lärmiljön är alltid närvarande

Lärmiljön är viktig på särskolan Lindskolan. Den tydliggör syftet med undervisningen och skapar lugn, trygghet och nya kunskaper hos eleverna. Och den finns precis överallt.

Lisa Lindgren och Tina Sörman undervisar om islam.

Lisa Lindgren och Tina Sörman undervisar om islam.

– När ramadan är slut är det fest, och festen heter ..?

Läraren Tina Sörman håller upp ordet ”eid” framför eleverna. Det har hon plockat ur kartongen som hjälper henne att prata om islam med klassen. Här finns laminerade ord och bilder som beskriver eid, minaret, månskära, imam, ramadan och Koranen.

Vi befinner oss på en lektion i religion på grundsärskolan Lindskolan. Här går elever med autismspektrumtillstånd med intellektuell funktionsnedsättning från hela kommunen. För att tydliggöra syftet med undervisningen jobbar pedagogerna på Lindskolan mycket med lärmiljön.

– Vår lärmiljö är så genomsyrad. Lärmiljön finns med hela tiden i vilket ämne man än har, precis som eleven och pedagogen är med hela tiden. Den finns överallt och är en självklarhet, säger Tina Sörman.

Individuella scheman

Mycket av tänket kring lärmiljön är skapat av läraren Eva Nehlin, men alla pedagoger är delaktiga i arbetet. I religionsundervisningen är lådorna om de olika religionerna ett tydligt exempel på hur man jobbat med lärmiljön. Ett annat exempel är den systematiska kartan där ord och bilder beskriver religionernas beståndsdelar.

Men det handlar om så mycket mer än så. Överallt fylls väggarna av olika arbetsordningar, situationsscheman och pektavlor. Bland annat har varje elev ett eget schema, där ord, bilder och attribut visar vad som ska hända under dagen. Alla scheman är individuella och anpassade efter barnet.

Tina Sörman visar hur arbetsordningen i Babblarna-rummet fungerar.

Tina Sörman visar hur arbetsordningen i Babblarna-rummet fungerar.

– Vissa har 2–4 stora bilder på sina scheman. Vissa har fler. Och vissa tar med sig bilden och checkar in utanför rummet de ska vara i, säger läraren Anette Andersson.

Det finns också knippen med bilder som man kan använda när man inte har tillgång till schemat. Samt situationsscheman för olika situationer, som att gå på toaletten eller åka på utflykt.

– Korttidsminnet är ofta nedsatt. Det kan dyka upp något roligt på vägen och då glömmer man bort att man ska till taxin, förklarar Tina Sörman.

Tummen upp och tummen ner

Tina och Anette visar upp olika exempel på där pedagogerna har tänkt till kring lärmiljön. Elevråden är ett exempel som finns illustrerat på en vägg i korridoren.

– Det är svårt att göra elevrådet konkret så att det blir på en nivå där eleverna förstår vad de är i för sammanhang. Vi jobbar nu med tummen upp och tummen ner, berättar Tina och säger att det funkat väldigt bra.

– Vi började utgå från våra rum, sen har vi pratat om skolmat. Nu håller vi på att jobba med trivselregler.

Närvaron på elevråden gestaltas genom klossar på färgade rutor. Och eleverna har bland annat valt ut vilka maträtter de gillar och inte gillar.

Vi tar också en titt på skolans Babblarna-rum. Utanför rummet kan man checka in genom att fästa sin Babblarna-bild från schemat. Här finns massor att göra, och när man kommer in kan man göra en arbetsordning genom att välja bland bilder på bland annat ”Ballongspelet”, ”Lotto” och ”Vilken färg?

lindskolan3 Anette Andersson och Tina Sörman i Babblarna-rummet./

Anette Andersson och Tina Sörman i Babblarna-rummet.

Tina och Anette säger att arbetet med lärmiljön skapar trygghet hos eleverna och får dem att växa.

– Det skapar lugn och trygghet att de vet vad som ska hända och vad som förväntas. Det är också ett sätt att koppla bort oss själva, säger Anette och förklarar att de är måna om att inte göra eleverna beroende av en viss pedagog.

En dag ska eleverna lämna Lindskolan och då är det viktigt att de har verktygen för sin fortsatta skolgång.

– Det är ett utvecklingsarbete i grundsärskolan att få samarbete i gruppen, att skapa lärmiljöer som får eleverna att kommunicera. Vi har elever som inte har kunnat jobba i grupp. Sen är de plötsligt med och sjunger. Det är skithäftigt att se, säger Tina.

 

Bild och text: Åsa Kahn

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*