Pinnprojekt ledde till vild kreativitet och stabil trygghet

Förskolläraren Helena Kaan och konstpedagogen Polona Gunde låter barnen skapa sin egen miljö, där pinnar är ett av de viktigaste inslagen. Pinnarna kan tjänstgöra som måttstickor, låtsasmat, penslar, trumpinnar. Man kan bygga med dem, skapa med dem, de låter på olika sätt, djur använder dem på olika sätt, de kan göra olika mönster. Bara fantasin sätter gränserna för vad man kan lära sig med hjälp av pinnar. Och på avdelningen Ärtan på Väktarens förskola finns det mängder av fantasi.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Helena Kaan och Polona Gunde var nya kollegor för varandra och efter sommaren skulle de skola in nio nya barn i barngruppen. De försökte hitta ett gemensamt arbetssätt samtidigt som de ville göra barnen trygga i den nya gruppkonstellationen. De hittade snabbt varandra i processen.
– Vi har en gemensam syn på lärande. Det måste få pågå stökiga processer, säger Polona.
– Och vi har konsten gemensamt, säger Helena och berättar att Polona är konstpedagog och hon själv gick en konstinriktning när hon utbildade sig till förskollärare.
– Har man jobbat själv med skapande vet man att man måste släppa kontrollen. För det är inte pedagogen som ska skapa, det är barnen som ska skapa. Har man den tanken kommer resten på köpet, fortsätter Polona.

”Jag tänkte att de skulle måla med pinnarna”

I skogen fungerar gruppen som bäst. Det upptäckte Helena och Polona tidigt. De gick därför ofta till skogen och vid varje utflykt kom de tillbaka med en hög pinnar som barnen hade plockat med sig. De observerade barnen med pinnarna för att se hur de använde sig av dem. Barnen försökte bygga med pinnarna och ställde dem mot varandra. De större barnen jämförde pinnarna, vissa pinnar var långa och andra var korta. När de tog fram lera började de undersöka – vad kan man göra med pinnar och lera?
– Vi plockade även bort penslar. Vi ville se vad de gjorde med pinnarna om de fick doppa pinnar i färg. Jag tänkte att de skulle måla med pinnarna, men första gångerna satt de bara och dunkade. Till slut hittade de varandras rytm. Det var säkert sex barn som satt där och dunkade tillsammans. Det finns på film och man kan höra att ett barn säger ”när jag dunkar här så låter det där”. Så där upptäckte de eko! Säger Helena.
– De dansade också, de yngsta barnen. Och några sjöng, säger Polona.
– Vi har egentligen jobbat väldigt multimodalt hela tiden. Ljudet var det första språket, i kombination med skapande. När vi upptäckte att de kunde det här med lång och kort utkristalliserades våra nyckelbegrepp, berättar Helena.

Nyckelbegreppen är det som definierar hela projektet. De arbetar med sex begrepp: ”pinne”, ”lång”, ”kort”, ”stor”, ”liten” och ”bygga”. Barnen har blivit intresserade av pinnar i vatten och bävrar som bygger med pinnar i vatten. I ateljén finns till exempel QR-koder uppsatta som barnen scannar för att titta på filmer på bävrar. Framöver kommer därför även orden ”vatten” och ”bäver” att läggas till bland nyckelbegreppen. Orden har de sedan översatt till barnens olika modersmål med hjälp av föräldrarna.
– Vi kan inte lära oss alla språk, men man kan lära sig sex ord på väldigt många olika språk, säger Helena.

Nyckelbegreppen är uppkopierade så de sitter i alla rum. När de är i en aktivitet är Helena och Polona noga med att använda begreppen på olika språk, beroende på vilka barn som är där. Om de engelskspråkiga barnen är där säger de ”a long stick” till exempel och till slut har det blivit en naturlig del i deras samtal med barnen.
– Vi har lärt oss att våga prova säga orden på alla språk även om vi inte är helt säkra på hur de uttalas. Om barnen får höra att vi försöker så kan de rätta oss. Då stärks de i sin läridentitet också, säger Helena.

Trygga barn som vågar prova

Även om projektet innehåller många olika delar är de båda helt överens om att tryggheten hos barnen är den absolut största framgången med deras arbete.
– Både mellan oss som personal och mellan barnen, berättar Polona.
– Och att barnen är väldigt kompetenta och känner själva att de klarar av väldigt mycket. De har trygga läridentiteter, de vågar. För de vet att de får släpa med sig den där pinnen, eller hämta vatten och hälla över leran. De går helt enkelt och ställer sig på en stol och hämtar vatten och häller ut över leran. Det hände förra veckan. De upptäckte att vattnet bara rann ut när de hällde det över leran och till slut kom de på att de ska nog behålla vattnet i skålen för då var det ju kvar. Sen la de leran runt skålen och då blev det ju som en sjö. De vågar prova och de vet att vi tillåter det. De drar egna slutsatser, säger Helena.
– Och jag tycker inte vi har några ”tysta barn” längre. Vi har haft det. Nu tar de plats och pratar. Och jag tror att det beror på att vi har jobbat på det här sättet, säger Polona.
Inne på avdelningen syns tydligt vad som pågår där om dagarna även om alla barn ligger ute på verandan och vilar när vi ses. Väggarna är täckta av bilder, konstverk och annan dokumentation. I en vrå har de täckt alla ytor med papp för att barnen ska kunna gå loss med sina experiment och inte begränsas av regler.
– Den här avdelningen är inte estetiskt tilltalande för vuxna som har, som vi brukar säga, dekorationsögon. Men den är väldigt vacker för barnen, säger Helena och ser sig omkring.
– Jag tycker också den är vacker! Säger Polona
– Men många som kommer in ställer sig bara och suckar, skrattar Helena.
– De tycker väl att det känns stökigt. Det är lite kaotiskt, fyller Polona i.
– Men det är ett härligt kaos! Menar Helena.
– Ja vi trivs! Säger Polona.


Tips/lärdomar från Polona och Helena för att få en inspirerande lärandemiljö och trygg barngrupp:

  • Gå till skogen!
  • Ta bort pärlplattorna/formarna och sätt inte för höga mål för barnen. Var med barnen när de skapar, men var inte en förebild för dem i sitt skapande! Om du ska använda mallar eller förebilder – se till att de är på rätt nivå.
  • Låt barnen styra sitt lärande. Våga ta ett steg tillbaka.
  • Anpassa miljön efter barnens lärande och skapande, inte tvärtom.
  • Låt barnen lära varandra. Uppmuntra dem att fråga varandra om det är något de inte kan.

Vill du veta mer om Polonas och Helenas projekt?

Ta kontakt med Helena Kaan!

Tipsa oss