Evelina Würtz Weckström, ateljerista (bildpedagog) på Glömsta förskola

 bild på Evelina Würtz Weckström

Vad har du föreläst om?

Inspirerande lärmiljöer – hur vi inom Glömsta-Vista förskoleområde planerar verksamheternas lärmiljöer utifrån ledorden tillgänglig, tydlig och tilltalande.

Varför vill du dela med dig av detta?

Jag vill inspirera andra förskolor till att utveckla sina lärmiljöer. Om de vill kan de använda mina idéer och utveckla dem vidare utifrån deras förutsättningar. Jag vill visa hur man kan göra stora förändringar med små medel. Jag vill även inspirera till att pedagogerna vågar ha förtroende för sin miljö – att använda miljön som den tredje pedagogen enligt Reggio Emilias filosofi och skapa platser där barnen möter materialets meningsfulla sammanhang.

Hur har du gått tillväga?

Innan jag började arbeta som förskollärare och ateljerista arbetade jag bland annat som trädgårdsmästare, så jag har alltid haft ett öga för estetik och miljö. Tron på att barnens lärmiljö påverkar både kreativitet och välmående har jag alltid haft och även visat utåt i mitt arbete som förskollärare, så när jag fick chansen att utbilda mig som ateljerista tog jag chansen. När jag idag utvecklar lärmiljöerna på förskolorna i Glömsta-Vista förskoleområde har jag både förskolechefer och kollegor bakom mig.

Har du gjort några misstag, eller stött på några svårigheter?

Nej, jag tycker inte det. Svårigheterna i förskolans värld är väl alltid det klassiska att ”få med alla på tåget”, men i min enhet upplever jag att alla pedagoger är otroligt engagerade och strävar mot utveckling vilket underlättar mitt jobb otroligt mycket.

Vad har du lärt dig?

Jag utvecklar mina idéer ständigt, både individuellt och tillsammans med mina kollegor, och ser alltid miljön utifrån barnens perspektiv. Jag försöker tänka vad de har rätt till, till exempel från ett estetiskt perspektiv. Att se hur barnen sedan svarar på miljöerna utvecklandet hjälper också till i utvecklandet.

Vilka resultat har du sett?

På Glömsta förskola har jag märkt att de olika avdelningarna möts mer på de allmänna platserna. Jag har också märkt att min tro på miljön smittar av sig – att de andra pedagogerna blir mer medvetna och det är precis det jag strävar efter. Jag vill att de ska kunna inspireras av mina idéer och sedan utveckla det till sitt. Det blir med andra ord ett kollegialt lärande, där vi värdesätter miljön mer och mer.